"Nej tack till lönen", säger Postens VD.

Häromdagen trädde Postens VD fram och gjorde gällande att han inte tänker ta emot sin månadslön som ett resultat av medias avslöjande siffror om hans höga månadslön. Själv kände Lars G Nordström att den bild som framställdes av honom (där den enda utgångspunkten var hans inkomst) inte återgav en korrekt bild av honom, och att det enda tillvagagångssättet att bli av med girighetsstämpeln var att avsäga sig sin lön. Statsministern och flera politiker med honom jublade.

Detta tycker jag är otroligt intressant och speglar den politiska korrekthetens makt över människors handlingar.

Politisk korrekthet utgör grundnormerna för dagens samhälle. Det är politiskt korrekt att vara för ett jämställt samhälle. Det är politiskt korrekt att vara för könsneutrala äktenskap. Det är politiskt korrekt att vara för abort. Den politiska korrektheten har blivit som en makthand som för oss med strömmen och på vägen förlöjligar de laxar som försöker simma motströms. De åsikter som inte innesluts i den politiskt korrekta schablonen har därmed ansetts som fel, omoraliska och ibland rent av konstiga.

Den här gången var det alltså inte politiskt korrekt att tjäna mycket pengar. Vad som är pengar, mycket pengar, och för mycket pengar är något som media avgör beroende på deras val att skildra situationen. För Lars G Nordström blev det den här gången tyvärr för mycket. Likaså för Ulf Ekman som blev påhoppad av media för ett litet tag sedan med anledning av att han tjänade mer än vissa pingstpastorer.

Allt ska vara jämlikt i dagens samhälle, mellan man och kvinna, ung och gammal, VD och sjuksköterska. Det har drivits till den grad att en VD inte ens vågar ta emot sin lön på grund av rädsla att framställas som vinningslysten. När blev man girig för att man tog emot sin lön? Nu vet jag att diskussionen uppkom på grund av de antal nollor efter siffra X som utgjorde hans lön. Han får inte tjäna så mycket på grund att andra i jämförelse tjänar så mycket mindre. Sverige vill ha jämlikhet som inget annat land. Oj ojoj vad vi vill ha samma som grannen har och att grannen inte ska ha mer än vi! Om jag inte lyckas på provet ska det gå dåligt för alla andra ockå!

Grundsynen att ingen ska ha mer, ingen ska ha mindre, präglar vårt skattesystem. Skattesystemet i Sverige fördelar befolkningens inkomst någorlunda jämt. De som tjänar mer betalar också mer i skatt. Detta utgör utjämnande faktor. Varför ska man ge sig in i en diskussion om nettolön istället för att inse att han bidrar med mer ekonomiska medel till samhället än vad man själv kanske gör? Det viktigaste är väl inte vad han får i lön, utan vad han gör med pengarna? Inte för att vi har något att göra med det senare heller, men jag menar bara på att vi inte alltid måste förutsätta att höga inkomster går till försörjning av den tredje lyxbåten och den femte lyxbilen.

Visserligen kan tyckas att det är motbjudande om man ställer hans lön i jämförelse med en ensamstående mamma som minst kämpar lika hårt, eller ännu mer kontrast; mot ett barn i Sierra Leone som inte ens har råd med en leksksbil. Det är dock enskilda samhällsproblem och att Lars G Nordström skulle tjäna mindre, eller Ulf Ekman, skulle inte medföra en skillnad på det planet (mer om det i ett senare inlägg… hehe). Faktum är att vi måste ge människor incitament att arbeta hårt; incitament att vilja göra bättre; incitament att utvecklas. Ett belöningssystem är ett sådant incitament.

Nu är jag medveten om att det finns många andra politiska och moraliska frågor som är starkt sammankopplade med denna fråga som må vara aktuella inom ramen för samma diskussion, men nu ska jag gå ut i arbete och avlägsna mig från datorn! :)

Vilket underbart forum att få ge utlopp för sina reflektioner och känslor!

Stora kramar på er!

//Emma